Anna – mamma fick ryggsmärtor, närstående

Annas mamma, 83 år, blev svårt sjuk

“- Vintern 2024 hamnade min mamma 83 på en månadslång sjukhusvistelse. Hon kom in på sjukhuset med svåra smärtor längs hela ryggen och benen. De gav mamma maxdos av smärtstillande mediciner. Jag själv var då i Spanien men talade med mamma i telefon varje dag och kände en sådan maktlöshet, sorg och förfäran över hur min mamma blev mer och mer handikappad, både mentalt och fysiskt, pga av de här nya tunga medicinerna.

På sjukhuset var det egentligen meningen att hon skulle få hjälp att öva på att gå, öva upp rygg och benmuskler men pga stressen med olika scheman minimerade möjligheterna att genomföra övningarna och träningen, så det blev ytterst begränsat. Det gick helt enkelt inte att genomföra det som var planerat, vårdplanen höll inte.
 Väl hemma fick mamma full hemtjänst då hon inte ens kunde ta sig ur sängen själv vissa dagar.

Vid våra dagliga samtal när hon kommit hem igen var hon förtvivlad över ”remsan”. Det var hennes egna ord på doseringspåsen – den med alla möjliga olika piller – som vårdcentralen sa till henne att ta varje dag. Min mamma, en person som tidigare endast tagit Alvedon forte vid behov och varit självständig, tappade lusten att äta, blev nedstämd och var lite personlighetsförändrad.

Det blev tydligt för oss närstående att vi behövde hitta ett alternativ för mammas svåra, dagliga smärtor. Vi hörde talas om Sapphire kliniken och fick prata med sköterskan. Sköterskan lyssnade på mamma och på oss anhöriga som ingen annan hade tagit sig tid att göra.


I slutet av mars gjorde vi ett det första fysiska besöket med den fantastiska läkaren – som också hon lyssnade på mamma som ingen annan hade gjort tidigare. Här kom det fram – i kartläggningen som skedde på ett naturligt sätt i samtalet – att mycket av mammas smärtor kommer från att hon blir rädd och/eller känner sig otrygg – och då spänner sig. Läkaren gav mamma många enkla råd i avslappning, övningar hon kunde göra själv och på så sätt ta kontroll över sin smärtbild.

Med tiden gjordes förändringar i hennes läkemedelsbehandling, i dialog med läkare och hemtjänst. De starkaste medicinerna kunde gradvis minskas, samtidigt som hon successivt återfick både ork och motivation. Hemtjänsten märkte att hennes tidigare muskelskakningar i benen avtog, och vi anhöriga upplevde att hon blev mer närvarande och positiv.

Idag kan mamma gå själv, ta sig upp ur sängen och sköta frukost och badrum på egen hand. Hon har till och med minskat sin hemtjänst. Det känns som att vi fått tillbaka den person hon var innan sjukdomsperioden.”

Tacksam anhörig dotter, September 2024

namnet är fingerat