Anna – mamma fick ryggsmärtor, närstående

Annas mamma, 83 år, blev svårt sjuk

“- Runt nyår 2023/2024 hade min mamma 83 år varit hemma en kortare period efter en månadslång sjukhusvistelse.
Hon kom in på sjukhuset med svåra smärtor längs hela ryggen och benen. De gav mamma maxdos av smärtstillande mediciner. Jag själv var då i Spanien och kände en sådan maktlöshet, sorg och förfäran över hur min mamma blev mer och mer handikappad, både mentalt och fysiskt, pga av de här tunga medicinerna. Vi talades vid varje dag.

På sjukhuset var det egentligen meningen att hon skulle få hjälp att öva på att gå, öva upp rygg och benmuskler men pga stressen med olika scheman minimerade möjligheterna att genomföra det så det blev begränsat för hennes del, det gick helt enkelt inte att genomföra det som var planerat, vårdplanen höll inte.
 Väl hemma fick mamma full hemtjänst då hon inte kunde ta sig ur sängen själv vissa dagar.

Vid våra dagliga samtal var hon förtvivlad över ”remsan”. Det var hennes egna ord på doseringspåsen – den med alla möjliga olika piller – som vårdcentralen sa till henne att ta varje dag. Min mamma, en person som tidigare endast tagit Alvedon forte vid behov. I hennes nuvarande situation avrådde vården för den typen av smärtbehandling pga den överhänganden risken för leverskador.

 I den här, helt nya uppkomna smärtsituationen – där hon tappade lusten att äta, blev nedstämd, var lite personlighetsförändrad – var det tydligt att vi var tvungna att leta efter alternativ för mammas svåra, dagliga smärtor. Vi hörde talas om Sapphire kliniken och fick prata med sköterskan. Sköterskan, som verkligen lyssnade på mammas behov som ingen annan hade kunnat/haft tid att göra.


I slutet av mars gjorde vi ett det första fysiska besöket med den fantastiska läkaren – som också hon lyssnade på mamma som ingen annan hade gjort tidigare. Här kom det fram – i kartläggningen som skedde på ett naturligt sätt i samtalet – att mycket av mammas smärtor kommer från att hon blir rädd och/eller känner sig otrygg – och då spänner sig.
Läkaren gav mamma många enkla råd i avslappning, övningar hon kunde göra själv och på så sätt ta kontroll över sin smärtbild.

Den gamla och den nya medicineringen

Iom att mamma redan gick på tunga mediciner, opioider, som först var tvungna att fasas ut under en lång tidsperiod, fick vi vänta med att inleda nästa behandlingssteg; pröva medicinsk cannabis. När de starka opioiderna sjönk påbörjades intrappning av lägre doser medicinsk cannabis.

Hemtjänsten hjälpte mamma varje dag med rätt medicinering och vittnade om att de såg mammas tidigare dagliga och frekventa muskelskakningar i benen successivt avta för att sedan försvinna.
 Jag märkte tydligt av att mammas mentala färdigheter och vilja att bli frisk blev starkare för varje dag. Mamma själv klagade på att det blev ”körigt i magen ” av dropparna.
Parallellt med detta hade hon svårt att få i sig mat eftersom hon helt enkelt inte kände för det.
Mamma själv uttryckte en tveksamhet till om medicinsk cannabis verkligen hjälpte henne då hon fortfarande hade ont.

Från mitt perspektiv hjälpte behandlingsplanen. Mamma fick hjälp att slappna av och därmed minskade smärtan i takt med utfasning av, dessvärre alldeles för starka mediciner, som tillskrevs mamma i ren desperation på sjukhuset. Idag kan mamma gå igen och är vid gott mod och ingen av hennes anhöriga, vänner eller hemtjänst märker av skakningar.

Mamma kan idag ta sig upp ur sängen själv, göra sin frukost och ta hand om badrumsbesök helt själv. Hon har nu själv beslutat att minska på hemtjänst. Hon är helt enkelt tillbaka.


Tacksam anhörig dotter, September 2024

namnet är fingerat